1 Läs mer >>
 
Bilden ovan har cirkulerat på Facebook ett tag nu. Kul. Att man dissar mobilberoendet på sociala medier som 90 % använder just via mobilen. Men det är lite där det ligger. Vi vill gärna visa upp att vi inte är beroende av vår telefon eller de sociala medierna. Att vi är bättre än så. Men handen på hjärtat. Hur många gånger om dagen drar du fingret över skärmen och klickar vant in på den välplacerade instagramappen eller facebookappen? Ärligt. För mig är det sjukt många gånger om dagen. Speciellt när jag är ute. Bara jag ska gå mellan bilen och hissen plockar jag upp den. När jag sitter på bussen är den min räddning från alla märkliga människors blickar. COME ON! VAD FAN HÅLLER VI PÅ MED? 
 
Vad hände med att prata med varandra? Att bjuda hem vänner för att visa upp resans bilder. Att få en ny bekantskap på fiket eller att se att en krokus stuckit upp ur den frostiga marken. 
 
Misstolka mig inte. Jag säger inte att andra gör. Jag gör. Jag är kanske till och med en av de värsta. Jag med mina jävla matbilder jämnt och ständigt. Att maten ofta hinner kallna innan jag tagit den perfekta bilden och kommit på den bästa beskrivningen. Jag kan till och med bli arg för att jag inte kommer på en tilllräckligt bra text eller får med fågeln på bilden. Jag hatar att gå på bio - för där kan jag inte ta upp mobilen och kolla flödet. 
 
Sjukt. Det är vad det är. Men också ganska kul. Jag gillar att se vad andra lagar för mat. Det ger mig inspiration. Jag tycker om att se hur hippiesen klär sig i SF och hur man äventyrar på NZ. I love it. Men när lät vi det styra det sociala umgänget? När började vi tycka det var okej attt sitta med mobilen under en middag, till en film i soffan, på fotbollsmatchen, på resan och allt vad våra barn gör. Vad gör att vi hur lätt som helst kan släppa nuet för att vi måste posta om det på insta? Undvika att dansa loss på konserten för att filmen blir skakig. Ja ni förstår. 
 
Kan inte vi alla bara börja prata mer, umgås och inte sälja ut oss på nätet. Kan vi inte skryta om våra resor/barn/konserter/middagar/presenter över en öl eller en bit mat istället?
 
Ps. Läser du detta på en mobil just nu? : )
Love M. 

See the fool I'll be....

1 Läs mer >>

"And into the river we'd dive"

Idag rymde jag. Bort från min lägenhet. Bort från byn. Jag tog bilen och körde. Jag stannade och hämtade luft. Jag hade kört till Skäralid. Platsen jag så ofta besöker när tankarna snurrar. Det ger ett enormt lugn att stå där uppe. Blicka ner. Känna sig liten. Beundra det vackra. Lyssna in tystnaden. Att bara sitta ner en stund och njuta.

Underbara Skäralid.
Love M.

We'd go down to the r...

0 Läs mer >>

Ska bara testa och se om det går att blogga från mobilen. Verkar inte hinna med så mycket bloggande annars! :( Får hoppas det går, isf blir det mer updates om mitt liv! ;)

Love M.

Testing testing..

0 Läs mer >>
"You just do"



Så var det dags. Jag ska ge upp min fina lilla ZTE. Den som varit mig så trogen i ett år nästan på dagen. Kommer sakna alla häpna reaktioner från folk som aldrig sett en ZTE. Vadå, har ni aldrig sett en japansk ZTE förut? Från första start trodde jag att det var den bästa mobilen som fanns! Och som dessutom bara kostade 1000 spänn. Kap! Problem dök upp lite efter hand. Det har tex aldrig gått att varken ta emot eller skicka mms. Vilket har gått att gå runt genom snabba uppladdningar på twitter. Men det är nu de senaste veckorna som den börjat bråka ordentligt. Den släcker inte skärmen längre under samtal. Vilket leder till att jag stänger av min mick, lägger på eller trycker på en massa knappar med hakan/örat. Att den nu dessutom inte går att ladda mer än hälften av försöken gör att jag känner att det är dags att hiva den.

MEN! Vilken ska jag nu ha då? Jag pallar inte lägga massa pengar på en lur. Den får inte ha en känslig glasdisplay som går i sönder när jag tappar den (vilket händer i snitt tre gånger per dag). Jag vill ha en smartphone. En touch. Men ingen I-telefon. Hrm. Någon som har koll?

We are the robots.
Love M.

Because you, you just...

0 Läs mer >>
"Because I no longer know where my home is"

Vad ska man göra med sitt liv? När ska man ta steget? Göra de förändringar som krävs? När måste man ta beslutet? Avgörandet. När finner man modet?



Jag har precis varit i London och firat mina födelsedagar. Ja, födelsedagAR. För vi firade min födelsedag både fredag, lördag och söndag. Men jag blev bara ett år äldre. 22. Jag är 22 år gammal. Och bråkar redan med åldersnojan. Det kanske egentligen inte är någon åldersnoja. Jag känner mig inte gammal. Mer att jag känner att jag står stilla. Att jag inte börjat göra allt det där jag vill göra. Jag vill så mycket men skjuter allt så långt fram. Why? Jag vet inte. Men jag vet att jag måste ta tag i det snart. För min egen skull. För att lugna surret i huvudet. För att sova gott om natten. För att jag ska uppskatta vad jag har. Men hur ska man lyckas ta tag i allt då? Och i vilken ordning? Och vad är det egentligen jag vill?

Välkommen in till en snurrig del av min hjärna. Drömmarnas del. Det är här jag svävar bort till de flesta lediga minuterna av dygnet. Alla de nätter jag inte kan sova. Jag har passerat tjugostrecket med två år. Jag är på god väg att bli vuxen. På väg mot resten av mitt liv. Jag vill fylla framtiden med äventyr. Prövningar. Nya ansikten och häftiga utmaningar. Men samtidigt vill jag inte förlora tryggheten. Gemenskapen och kärleken. Jag vill ge mig ut själv men inte bli ensam. Jag slits mellan tankarna av att trivas med min trygga och lugna position i livet just nu och vad jag brinner för innerst inne. Ska jag verkligen lämna det jag byggt upp för att ge mig ut på äventyr och en osäker framtid?

Varför kan man inte bara vara nöjd med det man har och leva i nuet? Är meningen med livet att vi hela tiden ska jaga efter kickar och sätt att bli tillfredsställd? Eller är det bara ett sätt att leva sitt liv? Är det meningen att man ska ge efter sina luster eller hålla tillbaka och sluta drömma?

I've burned all the bridges.
Love M.

Homesick..

0 Läs mer >>
"If anything could ever be this good again"



Alla hjärtans dag. En dag då folk slänger ut massvis med pengar på fula blommor och rälig choklad. Misstolka mig inte. Jag gillar faktiskt den här töntiga dan. Det är en påminnelse om att vi måste ta vara på dem vi har kring oss. Visa hur mycket vi uppskattar dem. Krama om varandra. Däremot är jag trött på alla tävlingar om vem som köper finast present. Det känns så totalt fel. Det borde vara en dag vi hittar på saker ihop. Kanske äter något gott, sätter på en bra film eller bara tar ett skönt bad. Och det är inte bara en dag för alla turtorduvor i par. Klart att singlar också ska få njuta av kärlekens dag. Jag tänker visa min familj vad de betyder för mig. Ge dem en stor kram och säga att jag älskar dem. Sedan tänker jag laga en god middag, öppna en flaska rödtjut och krypa ner i badkaret. Det är mys för mig. Utan någon man.

I miss you.
Love M.

If everything could e...

0 Läs mer >>
"Just one smile and you could change all of mine"



Fan. Jag skriver ganska bra ändå. Ibland kan jag bli så himla trött på mig själv. Att jag ska blogga, twittra och skriva statusar på fb. Men det är så värt det när jag en natt som den som varit har tid att gå igenom alla inlägg. Alla tankar. Det är kanske inte lika kul för någon annan som för mig. Jag minns tillbaka till de tankar jag hade då. Känslor. Hur jag var som person.

Jag har alltid gillat att skriva om mina tankar. Jag har kvar dagböcker från sju årsålder och framåt. Tyvärr har jag alltid följt samma vanor. Börja starkt. Tappa intresset tidigt. Och sedan skriva allt för sällan. En rolig grej jag upptäckte för ett par veckor sedan var att jag hade kvar mina dagboksinlägg jag publicerade på lunarstorm. Dåtidens blogg. Dessa inlägg har ett spelrum mellan 12 - 15 års ålder. Ytliga som djupa. Att ta mig tiden att komma tillbaka till mina tidiga tonår är så kul. Det blir så tydligt hur man har utvecklats. Växt. Mognat.

Men även på mina tre bloggar jag haft. Den första startade i februari 2009. Under mitt sabbatsår mellan gymnasiet och universitetsstudierna. Jag var 19 år. Hade pojkvän sedan 3,5 år. Bodde hemma. Funderade över vad jag ville göra i livet. Min första blogg, http://madly.blogg.se/ handlade mest om vad jag gjorde om dagarna, vad jag tänkte på och hur studierna gick. Ganska tråkig blogg. Men ändå så kul att ha kvar. Min andra blogg, http://madlys.blogg.se/ startade i november 2009. Jag var fortfarande 19, hade samma pojkvän, nu i fyra år och skulle just till att flytta hemifrån och bli sambo med honom. Bloggen handlade om olika konserter jag var på. Nya skivor. Band som jag nyss upptäckt. Detta var början på att ta tag i en dröm som är att bli musikjournalist. Det var meningen att jag skulle använda den för att öva upp mitt skrivande om musik. Jag kommer nog fortsätta lite med den. Fast då på engelska. Jag behöver öva upp mitt skrivande på engelska. Och vilken bra kombo det skulle vara att göra det ihop med musiken.

Den här bloggen har jag hållt vid liv sedan november 2010. Då jag var tjugo. Bodde ihop med min sambo som jag varit tillsammans med i fem år. Gick kandidatprogramet i strategisk kommunikation på lund universitet. Trodde jag hade mitt på det klara. Året som följde blev en total helomvändning med ett uppbrott med kärleken efter 5,5 år. Att gå från sambo till att bo själv. Att hoppa av skolan och börja jobba på diverse jobb. Bli kär på nytt och skaffa nya vänner. Ett år som är enormt kul att läsa om i bloggen. Att följa min utveckling. Se hur jag förändrats och växt. Rent textmässigt men också personligt. Jag vill att min blogg ska vara ärlig. Rak. Men jag vill ändå inte sälja ut hela min själ. Tror inte det är riktigt häslosamt. Men är faktiskt glad att jag fortsatt skriva. Trots några bloggtorkor så har jag alltid gjort en comeback. Och jag är inte mätt än. Vill bara fortsätta skriva. Hittar ständigt nya ämnen jag vill skriva om. Måste bara lära mig avsätta tid för det..

Så fortsätt titta in! En dag kanske jag skriver om något som berör dig. Som väcker känlsor hos dig.

Pretty please.
Love M.

But you're so busy ch...

0 Läs mer >>
"And never said goodbye"



Jag måste iväg. Jag känner det i hela kroppen. Jag måste vidare. Jag vill utvecklas. Jag vill leva. Där jag bor nu går det inte att gå all in. Här måste jag hålla tillbaka. Jag kan inte bli den jag vill vara.

Det är sjukt frustrerande. Jag har ett bra jobb. En snygg lägenhet. Men det funkar inte längre. Jag vet att jag vill mer i mitt liv. Och jag klan inte se det på sikt längre. Det måste hända någonting nu. Och nej. Det är inte bara att jag är trött på Perstorp. Jag vill ha mer. Jag vill ha äventyr. Kreativa utmaningar. Träffa vilsna själar. Snacka meningen med livet och diskutera religion. Jag är trött på att hålla tillbaka. Jag vill gå all in.

Men hur ska jag hitta vad jag vill göra? Var jag vill vara. Hur jag ska göra det. Det är det som är kruxet. Jag har ingen aning. Jag har inte den där drömmen som de flesta har. Att bli lärare eller brandman. Ni vet. De där yrkena man har i huvudet som liten knodd. Jag kan inte minnas att jag haft någon sådan dröm. Eller jo. Servitris kommer jag ihåg att jag ville bli. Men något säger mig att det finns mer än servitrisyrket i min väg..

Ja, detta har min vecka fram tills hit färgats av. Grubbel. Grubbel. Och lite mer grubbel.

All in är ingenting!
Love M.

I left it all behind....

0 Läs mer >>
"Keep it clean"



Mer sena skypesamtal till folket! Alltså varför har jag inte tänkt på det innan. Att skypa om nätterna jag ändå inte sover på? Igår kom det kloka förslaget upp från en polare. Klockan var då någon gång runt ett. Fyra timmar senare stängde jag av datorn, så mycket klokare och aningen trött. Att snacka musik kan man verkligen göra i timmar. Och resor. Men framförallt musik. Att visa en annan person sina guldkorn och se reaktionen kan vara bland det häftigaste som finns. Ja. Jag vet. Jag är töntig. En stolt musiktönt. Men det är så sällan jag får möjlighet att nörda mig ut hela vägen! Att berätta de där extra töntiga sakerna jag kan om det bandet och hur den skivan gjodes. Vilka konserter jag flippat ut på och vilken trumpinne jag fångat.

Inatt har jag fått höra många nya band jag aldrig tidigare mött. Hört om genrer jag inte trodde fanns. Snackat det härliga med grunge. Jo, klart jag kommer få lida för det ikväll. När jag kommer vara ett lik. Men så värt det. Annars hade jag kanske somnat vid halv tre. Uttråkad och inte alls lika euforisk. Det är nu än mer viktigt att jag börjar jaga konserter att gå på i sommar. Har ju inte en enda planerad! Sick I know. Hade varit så jävla awesome att trilla över biljetter till Bruce Springsteen, tror han kommer ösa som ingen annan.. Sedan hade Pearl Jam varit helt magiska att få uppleva live. Får se vad som händer med det.

Så adda mariemadelene. på skype om ni vill ha lite nattligt sällskap någon natt! Var beredd på att möta en sjukt nördig brud som är totalt insnöad på musik och resor.

City by the night.
Love M.

Keep it simple..

0 Läs mer >>
"Of glory"

I'm back on track! Jag är in gen helgbloggare och kommer nog aldrig bli. Ska försöka hitta någon app till min snygga ZTE så jag kan blogga vart jag än befinner mig.. Just nu ligger jag i min fantastiska soffa. Nyvaken. Fick hela 14 timmar inatt! Välförtjänt. Funderar över vad jag ska göra under mina två lediga dagar.. Jag tippar på att jag kommer sova. Äta. Sova. Because I can!



I helgen har jag tänkt mycket på hur accepterat det är med elakheter och folk som är oförskämda. Vi är vana vid att ha en hård jargong i vänskapskretsen. Man hör ofta yngre tonåringar säga hora, bög och bitch till varandra. Inte i någon negativ mening, utan helt enkelt som ett slags smeknamn. Ingen reagerar något speciellt på detta. Kanske damen bredvid dem på tåget ger dem en extra fördömande blick, men hon har också hört dem säga det förut. "Dagens ungdom". I äldre umgängen är det fortfarande vanligt med dessa "smeknamn". Bög och fitta används flitigt i min krets. Om någon sviker, drar hemåt eller helet enkelt beter sig som en fitta så får denne höra det. Hur moget är det? Ärligt talat. Könsord? Real cute. Men det är inte bara orden vi använder som är nedvärderande. Hela jargongen är ofta negativ. Det är det här som kallas ironi som skapat det hela tror jag. Och alla är vi medvetna om det. Tills någon går över gränsen. Och då säger vi inte ifrån. Vi tar det. Surar. Vad är det för jäkla kommunikation egentligen?

Men i helgen stötte jag också på en annan sorts arrogans. I kassan. På jobbet. I mötet mellan två personer. Som anställd och kund. Många gånger får ett kassabiträde inträda en helt annan roll. Rollen som terapeut. Vi lyssnar på vad kunden har att säga och ger dem den feedback de behöver. Det tillhör servicen. Att vara där. Och jag gillar det. Men ibland så kan någon utnyttja detta. De vet att jag inte kan svara tillbaka fullt ut. Så ibland får man möta de mest oförskämda kunderna. För att de haft en dålig dag eller något. Det mesta kan jag ta. Men jag blir nästan full i skratt när en kund medvetet trycker på mina knappar. Försöker dra fram en reaktion. I helgen har jag färgat håret. Börjat gå tillbaka till min egen blonda färg. Det tar lång tid men så värt det. Alltså något som en kund totalt borde skita i. Det har inget med min service, mitt arbete att göra. Enbart mitt utseende. Men detta fick ändå ett par kunder att "attackera". Försöka locka fram någon slags reaktion hos mig. Först börjar de med en oförskämd kommentar om hur fasen mitt hår ser ut. När jag inte blir förbannad av detta gör de ett nytt försök med ett nytt påstående. Och så fortsäter det. Jag sitter där och svara på deras dumehetr med ett leende. Och i ärlighetens namn så bryrjag mig inte så mycket. Men jag blir förbryllad över hur en kund kan vilja föra över sin irritiation till mig? Klaga gärna om du får otillräcklig service, om jag är otrevlig eller på något sätt gör fel. Men för helvete. Ge fan i att snacka om mitt utseende!

I know I look hot ; )
Love M.

I'm on the edge..

1 Läs mer >>
"Baby I was born this way"



Ja, om någon någonsin tvekat på hurvida äkta blondin jag varit så har man under de senaste veckorna fått sitt svar. Ja, jag är en äkta dum blondin. Hur snyggt det än är att färga sitt hår från blont till brunt så dyker det ganska snabbt upp ett problem. Utväxten. Hemska, tråkiga utväxten. På en brunett som färgar sitt hår blont är man van vid att det lyser mörkt i bottnen. Nästan så att det är lite snyggt. Men när en blondin färgar till brunt och utväxten kommer blir det allt annat än snyggt. Det blonda bildar en synvilla om att man tappat stora tussar av hår. Jo så hemskt är det. Men varför färgar jag inte det igen bara då? Sluta klaga typ. Jo jag kan inte färga det igen eftersom jag nu ska gå på den långa vägen tillbaka till min naturliga färg. Det tar ett halvår för att få det hyfsat ljust och upp mot ett år för att min egen blonda ton ska regera.. Dagens i-landsproblem!


Off to Saxat för att få lite ordning på kaoset nu!
Love M.

I'm on the right trac...

0 Läs mer >>
"I'll lay with you"



Precis hemkommen från jobb. Känns att man inte är helt kry än. Helt slut. Har precis kokat en kopp the och ska just till att lägga mig på soffan med en gosig filt och slå på en rulle. Kan ju aldrig somna i tid när jag jobbat kväll. Men att varva ner på världens bästa soffa kan ju inte göra det hela svårare iaf!

Mys.
Love M.

Lay with me..

2 Läs mer >>
"But you start by letting go"



Varje år säger man olika saker man vill göra, uppleva, testa. Många av dessa saker stannar just där. Vid tanken. Vid snacket. Det är ytterst få saker vi verkligen tar tag i. För hur lätt är det inte att bara låta dagarna gå. Bara följa med. Gå till Jobbet. Lägga sig på soffan. Sova. Äta. Om och om igen. Men iår ska jag försöka beta av lite av alla saker man säger man vill göra. Så här kommer ett gäng olika saker som jag vill hitta på. En hel del random. Men så mycket kul! Lycka till till mig!

Festa i Köpenhamn - Springa tjejmilen - Baka bröd - Ha kuddkrig - Stå längst fram på konsert - Hångla i ösregn - Åka alla karuseller på Liseberg - Ha en alla hjärtans dag dejt - Basta och rulla mig i snö - Hoppa bungy jump - Lära mig laga bouillabaisse - Fika i Stockholm - Morgondopp i havet - Spela tennis - Åka snowboard - Fiska - Spara pengar - Bjuda på fika på mitt "secret hideout" - Spela gura - Dricka öl i London - Blogga - Annordna fest - Inreda klart lägenheten - Göra en långresa - Fotografera - Träffa nya människor - Stå på scen - Titta på utbildningar - Kramas - Överväga flytt - Dansa natten lång - Tvätta bilen the wet t-shirt way - Bjuda på smörgåstårta - Leva hälsosamt

And so on..
Love M.

It takes courage and ...

0 Läs mer >>
Feberfrossa hela natten. Tjock hals och hosta hela dan. Men det har inte stoppat mig från att planera. Drömma. Jag har ägnat de vakna stunderna av dagen till att skriva listor, klippa, klistra och planera. Jag har gjort veckans matsedel. Börjat med min nya budget. Skrivit upp mål att försöka nå under 2012. Tyvärr får jag vänta lite med träningen och andra aktiviteter tills jag blivit frisk igen, nu gäller det bara vila ut ordentligt. Samla kraft.

Tills jag viker ut mig och mina planer får ni ha tålamod!

Peace out.
Love M.

Sick in the head.

0 Läs mer >>
"Makes you stronger"

 Lissabon

2012 ska bli mitt år. Jag la inga nyårslöften. Inga måsten. Men jag har mycket tro på det kommande året. Under 2012 ska jag ta stora kliv mot att hitta vem jag är. Vad jag vill göra i livet. Hur jag ska vara. Det ska handla om mig. Mitt liv ska inte kretsa kring någon annan. Jag ska sätta mig själv först.

- Låter det ego? Ja. Behöver jag tänka så? Ja. Jag behöver överdriva tänket om mig själv. Annars tappar jag bort mig själv och mina drömmar. Och det är dags att sluta upp med det. Jag har ju så stora drömmar. Så mycket känslor. Som jag bara stoppar undan. Gömmer. Glömmer. Snart är jag 22 år och åldersnojan ä redan på plats.

 Paris

I lördags träffade jag en fantastisk tjej som jag fäste en stark vänskap med under högstadiet. Vi är så lika men ändå så olika. Vi har samma vilja, tro och drömmar. Men hon tar tag i det. Inte jag. Efter att inte ha sets på ännu ett halvår så möttes vi upp för en flera timmarlång fika. Skrattade, talade ut och lyssnade ivrigt. Vi mötte sedan upp med hennes kompis som är med stora kliv på väg uppåt i karriären. Att sitta med dessa så oerhört smarta personer gav mig en kick. Så inspirerande.

Så nu kommer bloggen igång igen. Kommer bli väldigt egoinriktade inlägg men jag måste skrva av mig. Fästa svart på vitt. 2012 ska bli mitt år. Mitt.

Love M.

What doesn't kill you...

0 Läs mer >>
"When will I see you again?
You left me with no goodbye, not a single word was said.
No final kiss to seal anything.
I had no idea of the state we were in."

/ Adele - Don't you remember 
http://www.youtube.com/watch?v=RDRwqTNLGDs&ob=av2n
 
Lycka till.
Hejdå.
M.

.