Homesick..
Vad ska man göra med sitt liv? När ska man ta steget? Göra de förändringar som krävs? När måste man ta beslutet? Avgörandet. När finner man modet?
Jag har precis varit i London och firat mina födelsedagar. Ja, födelsedagAR. För vi firade min födelsedag både fredag, lördag och söndag. Men jag blev bara ett år äldre. 22. Jag är 22 år gammal. Och bråkar redan med åldersnojan. Det kanske egentligen inte är någon åldersnoja. Jag känner mig inte gammal. Mer att jag känner att jag står stilla. Att jag inte börjat göra allt det där jag vill göra. Jag vill så mycket men skjuter allt så långt fram. Why? Jag vet inte. Men jag vet att jag måste ta tag i det snart. För min egen skull. För att lugna surret i huvudet. För att sova gott om natten. För att jag ska uppskatta vad jag har. Men hur ska man lyckas ta tag i allt då? Och i vilken ordning? Och vad är det egentligen jag vill?
Välkommen in till en snurrig del av min hjärna. Drömmarnas del. Det är här jag svävar bort till de flesta lediga minuterna av dygnet. Alla de nätter jag inte kan sova. Jag har passerat tjugostrecket med två år. Jag är på god väg att bli vuxen. På väg mot resten av mitt liv. Jag vill fylla framtiden med äventyr. Prövningar. Nya ansikten och häftiga utmaningar. Men samtidigt vill jag inte förlora tryggheten. Gemenskapen och kärleken. Jag vill ge mig ut själv men inte bli ensam. Jag slits mellan tankarna av att trivas med min trygga och lugna position i livet just nu och vad jag brinner för innerst inne. Ska jag verkligen lämna det jag byggt upp för att ge mig ut på äventyr och en osäker framtid?
Varför kan man inte bara vara nöjd med det man har och leva i nuet? Är meningen med livet att vi hela tiden ska jaga efter kickar och sätt att bli tillfredsställd? Eller är det bara ett sätt att leva sitt liv? Är det meningen att man ska ge efter sina luster eller hålla tillbaka och sluta drömma?
I've burned all the bridges.
Love M.