Det finns ett diskussionsämne som ligger mig extra varmt om hjärtat. Och det handlar om vikt. Ja. De kan låta ytligt. Att jag väljer något så simpelt som vikt när jag ska ta mina diskussioner. Men det är något som berör alla. Något alla har en åsikt om. Alla har en bild av. Många uttalar sig ofta och mycket utan att tänka på det. Andra kritiserar vilt och högt eftersom de har komplex för sin egen. Dessutom har vi hälsoaspekten. Ja. Ni fattar biffen. Låt oss gå vidare in bland mina åsikter.
Jag tillhör vad vi kan namnge 'team skinny'. Jag är naturligt smal och varit det hela mitt liv. Kvittar vad jag har stoppat i mig. Min kropp förblir den samma.
"Nej, jag tar inte sallad för att gå ner i vikt". "Ja, jag vet att jag borde gå upp i vikt". "Jo, jag måste ändå träna för att ha ett hälsosamt liv, inte för att gå ner i vikt". "Jo, det görs faktiskt byxor i min storlek med".
And it goes on and on. Och jag är ändå inte speciellt smal. Kanske lite smalare än snittet. Tänk då vad storlek mindre tvingas höra? Och nej. Det här inlägget ska inte vara något martyrbrev. Det är INTE synd om mig. Jag vill bara belysa problemet med att det är så erkänt acceptabelt att snacka ner smala människor.
Ni har säkerligen stött på dessa bilder på facebook och andra sidor. Där man ställer en smal tjej bredvid en snygg, kurvig tjej. Med stora, svarta bokstäver som trycker på 'hur sjukt idealet har blivit'. Hur kan man tycka en tjej utan bröst, med en liten rumpa - Hur kan man tycka att de är snygga?
I bilden ovan har vi ett exempel som cirkulerat flitigt. Okej. Låt oss ta ner bilden i mindre delar.
- På den övre raden har vi fyra smala tjejer. På raden under har vi, hör och häpna, OCKSÅ fyra smala tjejer. Men för all del. De har ju former. Snygga hyllor och schyssta ass.
- Kvinnorna på den övre raden har fotograferats på stranden, ev av en paparazzi, mer eller mindre medvetna om fotografiet. Kvinnorna på den undre raden har stylats, fotograferats i studio, regisserats och fotograferats av en grym fotograf.
- Solen, posen, leendet, outfiten.
Men för att komma till sak. Bilder som denna gör det OKEJ att klanka ner på smala människor. Det är okej att säga att det är okvinnligt, att det ser sjukligt ut och i "välvilja" påpeka att personer behöver lägga på sig ett par kilo. Och med handen på hjärtat. Hur många gånger hör ni någon säga till en person; "Du behöver ju lägga på dig ett par kilo" jämfört med "Du behöver ju gå ner ett par kilo"? Ellerhur. Ni vet om det. Det är tydligen okej att säga till en smal person att denne behöver lägga på sig men INTE att säga till en överviktig person att gå ner ett par kilo. Vi har alltid åsikter. Även jag. Men skillnaden är att det är accepterat att spotta ut dessa över smala människor men INTE till överviktiga.
Självklart finns det en hälsoaspekt. Det går inte att sticka under stolen med att det i modebranschen pumpas ut ett ideal om att vi behöver vara smala. När detta går över styr och vi svälter oss själva 'för att nå perfektion' då är det illa. Men detta är ett helt annat problem. Det är inget jag vill försvara på något vis.
Så vad vill jag egentligen ha sagt då? Vill jag att alla ska ut och klanka ner på alla med några extrakilo nu? Nej. Jag vill belysa ett problem som förstör mycket för unga tjejer. En tjej som ständigt blir påmind om hur okvinnlig hon är kan få en rejält sänkt självkänsla vilket i sin tur leder till självdestruktivitet, skönhetsoperationer eller i värsta fall svält - 'för det är ju det alla förväntar sig ändå'. Jag vill att alla ska förstå att även smala tjejer vill leva ett hälsosamt liv. Jag vill kunna gå ut och ta min sallad utan att någon frågar om jag bantar. Vi har alla olika kroppsformer. Vissa smalare än andra. Vissa med snygga former. Några blir långa. Andra blir korta. Enkel matte. Vi är olika. Se till dig själv och låt andra vara. Jag lovar. Du blir en roligare person att umgås med om du slutar döma ut andra. Kritisera. Ge istället tjejen du tänkte nedvärdera en komplimang. Tänk. Du kanske får ett leende tillbaka. Och antagligen gjort personens dag.
Baby, I was born this way.
Love M.
