"I know I'll take care of you"
I know you've been hurt by someone else
I can tell by the way you carry yourself
But if you let me, here's what i'll do:
I'll take care of you
http://www.youtube.com/watch?v=PaXslpx3MWY&ob=av2n
Blev tipsad om detta spåret för ett par dagar sedan. Har spelats ett par gånger kan jag säga!
xx
Love M.
Så var det dags. Jag ska ge upp min fina lilla ZTE. Den som varit mig så trogen i ett år nästan på dagen. Kommer sakna alla häpna reaktioner från folk som aldrig sett en ZTE. Vadå, har ni aldrig sett en japansk ZTE förut? Från första start trodde jag att det var den bästa mobilen som fanns! Och som dessutom bara kostade 1000 spänn. Kap! Problem dök upp lite efter hand. Det har tex aldrig gått att varken ta emot eller skicka mms. Vilket har gått att gå runt genom snabba uppladdningar på twitter. Men det är nu de senaste veckorna som den börjat bråka ordentligt. Den släcker inte skärmen längre under samtal. Vilket leder till att jag stänger av min mick, lägger på eller trycker på en massa knappar med hakan/örat. Att den nu dessutom inte går att ladda mer än hälften av försöken gör att jag känner att det är dags att hiva den.
MEN! Vilken ska jag nu ha då? Jag pallar inte lägga massa pengar på en lur. Den får inte ha en känslig glasdisplay som går i sönder när jag tappar den (vilket händer i snitt tre gånger per dag). Jag vill ha en smartphone. En touch. Men ingen I-telefon. Hrm. Någon som har koll?
We are the robots.
Love M.
Because you, you just...
Ja. Som ingen kan ha missat så har jag alltså varit i London över helgen. Firade min födelsedag i tre dagar. Shoppade. Festade. Och njöt av att vara i världens bästa stad! Det var min fjärde gång i staden. Och med mig hade jag en total newbie. Amanda som aldrig varit i någon större stad än Göteborg. Big love på den. Nu fick jag chansen att visa någon nybörjare mina favoriter i stan. En stor anledning att jag varit i London fyra gånger är för shoppingen. Ja. Jag är en tjej jag med. Jag älskar att springa Oxford- och Regentstreet upp och ner. Älskar att kolla i de udda butikerna i Camden. Seconhandbutikerna på Brick Lane. Jag brukar också lägga stora summor på skivor. Tyvärr (eller som tur var) fanns inte min favoritbutik kvar. Resulterade i att jag inte fick med mig en enda skiva hem. Bull. Men blev några andra köp. Inte så mycket som jag brukar slå till med. Men de köp jag gjorde är jag så himla nöjd med! Tänkte dela med mig av dem!
Plånböcker of course. Denna föll jag pladask för i en läcker skobutik vid namn Kurt Gieger (tjejer med normalstora fötter - GÅ DIT - helt fantastiska skor! Antingen för att shoppa i massor eller bara för att kolla in en riktigt cool butik). Butiken ligger lite varstans i stan, just den jag var i låg på Portobello Road. Plastbörsen fanns även i större format (som jag ångrar att jag inte köpte) och i galna skrikiga färger. Det roligaste med börsen var hur alla våra "vänner" i London sa till mig att gömma undan den hela tiden. Att det inte var säkert att visa pengarna sådär. Så sött! Stupid swede..
Såklart var jag tvungen att köpa en plånbok från River Island (Oxfordstreet) enligt tradition. Har säkert fyra-fem stycken därifrån. Denna är i äkta skinn och känns som att den kommer slitas och bli riktigt snygg med tiden!
Att jag har förkärlek het till stora otypliga smycken känner ni säkert till. När jag såg detta fantastiska armband så slog mitt hjärta extra hårt. Att nitarna dessutom är fästa på ett elastiskt band gör att det även passa mina smala handleder! Låg lite undangömt på en hylla på Forever 21 butiken på Oxfordstreet. LOVE IT.
Vidare på Forever 21 hittade jag en sjukt läcker klänning. Snygg att ha under skinnjackan i vår. Eller till svarta stickade strumbyxor och stor kofta till hösten. Sådär lagom lös passform.
ÄNTLIGEN! Ett par shorts som passar mig! Och dessutom enkla utan en massa lappar och annat trams. Gillar dock detaljen med att de har avklippt linning och ben. Dessa gömde också sig på Forever 21. Odsen att jag hittar shorts som gör mitt ass rättvisa brukar vara lika med noll. Men såklart ska London fixa biffen! Nu ska bara sommaren och brännan komma..
Förutom att slå till med ett plånboksköp på River Island hittade jag en asgrym tröja. Gör sig inte lika snygg på bilden. Men snyggt stickad med svart och vita trådar. Sådär lagom chill och "I don't care". Åkte på redan i London ett par dar!
Ett stop på Top Shop (Oxfordstreet) är ju också självklart. Helt galet vad där finns kläder. Svårt att hålla fingrarna i styr här.. Jag lyckades hålla mig i skinnet. Hittade en snygg blus ovan med speciella ärmar och längre bak än fram. JA. JAG VET. Jag har en miljon svarta blusar i samma material redan. Men denna skiljer sig lite ändå : )
För att fylla på min gråa garderob hittade jag såklart ytterligare en stickad tröja med speciella ärmar och mönstring. Lite genombruten, så blir rätt läcker på en aw med en kavaj över och där man kan ana bhn under.. ; ) Också denna från Topshop.
Haha. Japp. En Arsenaltee it is. What? Vad hände där kanske du tänker? Jag ska förklara! Jag har länge velat ha ett lag i pl jag kan följa och hålla på. Men mina år som Man U fan handlade mest om att Becks spelade där. Så på senare tid har jag börjat hålla utkik efter ett kul lag att heja på. Valde mellan New Castle för de har god öl och Arsenal för att jag vill hålla på ett Londonlag. Efter lite lätt övertalning från ladsen i London tog jag alltså steget att gå in på Lillywhites (Picadilly circus) och köpte mig en Arsenal tee. - MEN. Misstolka mig inte. Det finns ETT lag i mitt hjärta och det är HIF. Jag tror inte jag kan få samma känslor för ett lag jag inte har någon "kontakt" med. Men nu har jag ett lag att hålla tummarna för. Och sannolikheten att jag kommer uppleva laget live är stor eftersom jag ständigt kommer återvända till London.. So. Go Gunners!
Lite shopping men väldigt lyckade köp.
Spend all your money on me.
Love M.
East London's not a b...
Musik. Ny musik. Bortglömd musik. Musik som väcker känslor.
Ibland fastnar jag på spotify/youtube. Ibland och ibland. Så gott som var dag fastnar jag framför datorn. Börjar sortera bland gammalt, letar efter nytt eller letar efter nya livekonserter. Det är otroligt vad musiken kan göra för själen. Även fast man inte kan spela ett enda instrument själv. Jag kan aldrig vara utan musik. Lyssnar på det så gott som alla vakna timmar. Ibland även när ögonlocken är slutna och sömnen infunnigt sig. Den måste helt enkelt finnas där.
Det är så himla kul när man hittar nya genrer att fördjupa sig i. Toner jag aldrig trott jag skulle kunna gilla. Takter jag tidigare tyckte vara omöjliga. Att prata musik med någon är bland det bästa som finns. Alla har vi en bild av vad vi gillar. Vad vi lyssnar på. Det är så roligt att förstöra den bilden. Skrapa lite på ytan. Ta någon dit den aldrig varit förr. Och se reaktionen. Att dela en musikupplevelse.
Jag är tacksam för att vara en så kallad "allätare". Jag kan verkligen lyssna på det mesta. Djupdyka bland flera olika genrer. Hitta nya musikskatter. Men jag är en humörslyssnare. Jag väljer genre efter humör. Fel musik vid fel tillfälle kan göra mig knäpp. Och på samma sätt kan rätt musik förhöja känslan av lycka avsevärt.
Just nu sitter jag och lyssnar igenom ett skönt album jag gjorde på spotify för ett år sedan. Musik som får dig att drömma. Att njuta. Att le. Struntar i om jag missar några timmars sömn. Jag tänker sitta här och njuta ett tag till.
Jag vet. Ett totalt onödigt inlägg om absolut ingenting egentligen. Mer än min kärleksförklaring till musiken.
Please don't stop the music.
Love M.
But burn down our hom...
Vad ska man göra med sitt liv? När ska man ta steget? Göra de förändringar som krävs? När måste man ta beslutet? Avgörandet. När finner man modet?
Jag har precis varit i London och firat mina födelsedagar. Ja, födelsedagAR. För vi firade min födelsedag både fredag, lördag och söndag. Men jag blev bara ett år äldre. 22. Jag är 22 år gammal. Och bråkar redan med åldersnojan. Det kanske egentligen inte är någon åldersnoja. Jag känner mig inte gammal. Mer att jag känner att jag står stilla. Att jag inte börjat göra allt det där jag vill göra. Jag vill så mycket men skjuter allt så långt fram. Why? Jag vet inte. Men jag vet att jag måste ta tag i det snart. För min egen skull. För att lugna surret i huvudet. För att sova gott om natten. För att jag ska uppskatta vad jag har. Men hur ska man lyckas ta tag i allt då? Och i vilken ordning? Och vad är det egentligen jag vill?
Välkommen in till en snurrig del av min hjärna. Drömmarnas del. Det är här jag svävar bort till de flesta lediga minuterna av dygnet. Alla de nätter jag inte kan sova. Jag har passerat tjugostrecket med två år. Jag är på god väg att bli vuxen. På väg mot resten av mitt liv. Jag vill fylla framtiden med äventyr. Prövningar. Nya ansikten och häftiga utmaningar. Men samtidigt vill jag inte förlora tryggheten. Gemenskapen och kärleken. Jag vill ge mig ut själv men inte bli ensam. Jag slits mellan tankarna av att trivas med min trygga och lugna position i livet just nu och vad jag brinner för innerst inne. Ska jag verkligen lämna det jag byggt upp för att ge mig ut på äventyr och en osäker framtid?
Varför kan man inte bara vara nöjd med det man har och leva i nuet? Är meningen med livet att vi hela tiden ska jaga efter kickar och sätt att bli tillfredsställd? Eller är det bara ett sätt att leva sitt liv? Är det meningen att man ska ge efter sina luster eller hålla tillbaka och sluta drömma?
I've burned all the bridges.
Love M.
Homesick..
Alla hjärtans dag. En dag då folk slänger ut massvis med pengar på fula blommor och rälig choklad. Misstolka mig inte. Jag gillar faktiskt den här töntiga dan. Det är en påminnelse om att vi måste ta vara på dem vi har kring oss. Visa hur mycket vi uppskattar dem. Krama om varandra. Däremot är jag trött på alla tävlingar om vem som köper finast present. Det känns så totalt fel. Det borde vara en dag vi hittar på saker ihop. Kanske äter något gott, sätter på en bra film eller bara tar ett skönt bad. Och det är inte bara en dag för alla turtorduvor i par. Klart att singlar också ska få njuta av kärlekens dag. Jag tänker visa min familj vad de betyder för mig. Ge dem en stor kram och säga att jag älskar dem. Sedan tänker jag laga en god middag, öppna en flaska rödtjut och krypa ner i badkaret. Det är mys för mig. Utan någon man.
I miss you.
Love M.
If everything could e...
Fan. Jag skriver ganska bra ändå. Ibland kan jag bli så himla trött på mig själv. Att jag ska blogga, twittra och skriva statusar på fb. Men det är så värt det när jag en natt som den som varit har tid att gå igenom alla inlägg. Alla tankar. Det är kanske inte lika kul för någon annan som för mig. Jag minns tillbaka till de tankar jag hade då. Känslor. Hur jag var som person.
Jag har alltid gillat att skriva om mina tankar. Jag har kvar dagböcker från sju årsålder och framåt. Tyvärr har jag alltid följt samma vanor. Börja starkt. Tappa intresset tidigt. Och sedan skriva allt för sällan. En rolig grej jag upptäckte för ett par veckor sedan var att jag hade kvar mina dagboksinlägg jag publicerade på lunarstorm. Dåtidens blogg. Dessa inlägg har ett spelrum mellan 12 - 15 års ålder. Ytliga som djupa. Att ta mig tiden att komma tillbaka till mina tidiga tonår är så kul. Det blir så tydligt hur man har utvecklats. Växt. Mognat.
Men även på mina tre bloggar jag haft. Den första startade i februari 2009. Under mitt sabbatsår mellan gymnasiet och universitetsstudierna. Jag var 19 år. Hade pojkvän sedan 3,5 år. Bodde hemma. Funderade över vad jag ville göra i livet. Min första blogg, http://madly.blogg.se/ handlade mest om vad jag gjorde om dagarna, vad jag tänkte på och hur studierna gick. Ganska tråkig blogg. Men ändå så kul att ha kvar. Min andra blogg, http://madlys.blogg.se/ startade i november 2009. Jag var fortfarande 19, hade samma pojkvän, nu i fyra år och skulle just till att flytta hemifrån och bli sambo med honom. Bloggen handlade om olika konserter jag var på. Nya skivor. Band som jag nyss upptäckt. Detta var början på att ta tag i en dröm som är att bli musikjournalist. Det var meningen att jag skulle använda den för att öva upp mitt skrivande om musik. Jag kommer nog fortsätta lite med den. Fast då på engelska. Jag behöver öva upp mitt skrivande på engelska. Och vilken bra kombo det skulle vara att göra det ihop med musiken.
Den här bloggen har jag hållt vid liv sedan november 2010. Då jag var tjugo. Bodde ihop med min sambo som jag varit tillsammans med i fem år. Gick kandidatprogramet i strategisk kommunikation på lund universitet. Trodde jag hade mitt på det klara. Året som följde blev en total helomvändning med ett uppbrott med kärleken efter 5,5 år. Att gå från sambo till att bo själv. Att hoppa av skolan och börja jobba på diverse jobb. Bli kär på nytt och skaffa nya vänner. Ett år som är enormt kul att läsa om i bloggen. Att följa min utveckling. Se hur jag förändrats och växt. Rent textmässigt men också personligt. Jag vill att min blogg ska vara ärlig. Rak. Men jag vill ändå inte sälja ut hela min själ. Tror inte det är riktigt häslosamt. Men är faktiskt glad att jag fortsatt skriva. Trots några bloggtorkor så har jag alltid gjort en comeback. Och jag är inte mätt än. Vill bara fortsätta skriva. Hittar ständigt nya ämnen jag vill skriva om. Måste bara lära mig avsätta tid för det..
Så fortsätt titta in! En dag kanske jag skriver om något som berör dig. Som väcker känlsor hos dig.
Pretty please.
Love M.
But you're so busy ch...
Tänkte att jag ska börja dela med mig lite mer av min lägenhet. Jag börjar ju bli riktigt nöjd med den nu. Och ja. Det är den enda anledningen att jag bor kvar i Perstorp. Att jag verkligen älskar min lägenhet. Att lämna den kommer bli svårt. Att flytta till något litet kyffe bara för att komma närmare en stad. Åh. Det sitter långt in. Men ja. Snart är det dags att ta tag i det med. Att säga adjö till min första lägenhet. Våga ta steget. Men tills dess tänker jag njuta fullt ut av den!
Jag började intressera mig för inredning i tidig ålder. Jag gjorde ritningar och klippte ut färger och möbler jag ville ha i mitt rum. Först var det ett fotbollstema jag ville ha. Sedan var det ett djungelinspirerat rum. Sedan mognade min smak och jag kom ifrån de här temarummen. Mitt drömjobb är helt klart att få vara en framgångsrik inredningsarkitekt. Att hjälpa andra människor "att hitta hem". Jag köper och läser sex tidningar i månden, följer diverse bloggar och springer runt i inredningsbutiker. Jag gillar den avskalade stilen vi har i skandinavien. Jag går extra igång på den urbana, industriella stilen. Råa, raka material. Enkla jordnära färger. I framtiden vill jag hitta en gammal fabrikslokal vid vattnet som jag kan göra om till en exklusiv bostad. Med betong, flera meter i takhöjd och stilrena möbelklassiker. Men som sagt. Tills den dan är här får jag håla tillgodo med min lilla tvåa.
Take care.
Love M.