You're original..
Det här inlägget tillägnar jag en fantastisk tjej. Min lillasyster. Min bästa vän. - Amanda.
Amanda är tjejen som bodde på samma gata som mig under hela min barndom. Bara sju hus ner på gatan. Mina första minnen med Amanda är på dagis. När jag berättade att jag var kär i hennes storebror.. Haha. Hur gammal kan du ha varit då Mandy? Om jag var fem - sex. Fyra typ? Haha. Sedan följde år med en massa galet bus på Perstorps bästa gata. Med Amanda blev man aldrig sittande inne. Nej. Vi sprang i skogen, spelade fotboll eller åkte bräda. Vi var som tightast under högstadieåren. Vi snackade killar och fotboll. Vi spelade in filmer, dansade och krängde chips. Men sedan började jag skolan i Klippan. Du i Hässleholm. Du festade. Jag läxade upp dig. Vi gled ifrån varandra där ett par år. Snackade då och då. Kollade upp så vi levde typ. Men vi hade båda fullt upp. Du bjöd mig på din 18 års fest. Jag dig på min 20 års fest. Garvade precis som förr.
Så dröjde det egentligen tills för ungefär ett år sedan. Vi tog tag i att ses. Som vi hade tjatat om att göra ett bra tag men bara skjutit upp. Vi åkte till Skäralid. Hade med oss lyxfika och filtar. Jag kan ju enkelt säga att vi hade mycket att prata om. Du kom tillbaka in i mitt liv när jag behövde dig som mest. I början träffades vi mest på dessa fikastunder. Vi körde iväg nånstans och mumsade i oss något gott. Men sedan blev det allt mer häng. Och allt ärligare konversationer. Du blev ett enormt stöd för mig den kalla våren. Jag kommer aldrig glömma kvällen när jag hittar dig ute på balkongen. Med tårar i ögonen och allvarlig ton. Det var längesedan jag sett någon bry sig så mycket. Du gav mig den bästa kramen i mitt liv då. Sedan följde en sommar av galen fest, svettiga träningspass och mycket skratt. Du följde med till din första HIF match och jag kände att det nog kunde bli en människa av dig med ; ) Med hösten så kom mina soffor på plats och bakishänget var givet. Vi låg timmar i sträck under täcket och kollade på film. Snackade. Krängde något onyttigt. Under slutet av förra året så gick det inte tre dagar mellan tillfällena.
Jag har alltid velat ha den där vännen. Ni vet SATC gänget. Den man kan ringa mitt i natten när det krisar. Den som alltid hänger med på galna äventyr. Den du snackar om exakt allt med och som alltid finns där. Den vännen är Amanda. Hon kommer mitt i natten när jag ringer henne. Hon säger aldrig nej till en roadtrip eller tur till havet. Jag är så oerhört glad att vi bestämde oss för att ses där i fjol. Att vi just åkte och fikade så vi hann snacka. Utan dig mitt lilla kex så hade jag inte varit den jag är idag. Utan krydd. Och jag hoppas att jag också ger dig någonting. Att du känner att du kan lita på mig så som jag på dig. Men det vet jag att jag gör. Du behöver också någon som lyssnar. Drar ut dig på äventyr and so on. Tack för att du är du Mandy!
Ja. Ett riktigt skrytinlägg. Men min blogg handlar om hur jag gör för att må bättre. Och här är Amanda en riktigt stor del. Jag hoppas alla får ha en sådan vän.
Puss på dig baby!
Love M.
skriven
MissSlampa! Jag kanske inte uttryckte mig lika poetiskt i fredag natt men det var det här jag menade bakom fylle-snacket ;D haha! jag är en galen människa och då är du given i mitt liv! Det måste funnits en mening bakom våra första spontanhäng förra våren eftersom vi är så stora delar i varandras liv nu. Hoppas du får lika mycket kärlek från mig som jag får av dig :)