Vart jag mig i världen vänder, står jag här med tomma händer..
Det är så lätt att trilla tillbaka till gamla vanor. Att sluta kämpa. Ge upp. Trilla tillbaka. Jag är mästare på att gå emot mina egna principer. Jag verkar vara sjukligt beroende av att ge mig själv ångest. Att sätta snubbelben för mig själv. Att ge upp är min melodi. Jag har väldigt lätt för att börja, planera och styra upp. Detta gör jag kontrollerat och strukturerat. Säger att denna gången ska det iaf fungera. Denna gången ska jag fullfölja. Men så bryter jag till sist. Ger upp. Slutar. Det kan handla om en ny livsstil, skola eller som del av ett fotbollslag. Jag hatar det. Men jag är en quitter. Att bygga upp något och känna så starkt för det. Var glad, nöjd och upprymd. Det är då det kommer. Känslan av att inte vara värd det, att inte vara tillräcklig eller på något annat vis bli tvingad till att sluta.
Men sen är jag inte den som är den. Jag slutar aldrig att börja. Jag börjar om på nytt igen. Än mer kontrollerat och planerat. För jag vet ju vart jag vill. Men det känns lite mer motigt för varje försök. Som att starta i uppförsbacke. Detta i sin tur gör att jag ger upp lättare nästa gång. Viker mig. Säljer mig.
- MEN efter ett nytt fall kommer en ny start. Och det är den jag jobba på nu. Det är måndag och jag är redo för förändring! Så lycka till till mig!
Och så har jag snackat med underbaraste Malin! Och som alltid får hon en att komma i rätt balans. Finna hopp och pepp. Så nu jäklar i det ska det till förändringar! På bara några minuter har jag fått coachning värt hur mycket som helst. Lägg där till den sköna dialekt den här damen ligger inne med! Åh, tack för att du är du!
Love M.
skriven
Jag är likadan! Failure is my favourite thing..