Belief, makes things real..
Som bloggen präglas väldigt mycket av just nu är att jag grubblar över det mesta. Något jag ofta återkommer till är tro. Jag vill så gärna tro på något. Ett tag var jag helt körd på ödet. Jag var säker på att det var ödet som bestämde allt. Och det gav en viss trygghet. Det var liksom inte jag som tog besluten. Jag som bestämde. Det var ödet som styrde och ställde.
Idag kom jag att tänka på en diskussion jag hade med en britt på en bar i Berlin för ett år sedan. Det är roligt. Hur man efter ett par öl, utan att känna varandra det minsta och utan att ha samma språk kan komma in på så djupa ämnen. Jag berättade om min jakt på tro. Att jag var rädd att jag en dag skulle bli fångad i ett sektnät och bara sugas in. Jag förklarade att jag trodde att jag var ett lätt offer för "hajarna" och att jag ibland faktiskt skulle tycka det var skönt att vara så frälst. - Inte direkt det första man säger till någon ny va? Men han svarade lugnt och tryggt. "Jag tror inte du kommer falla dit så enkelt som du tror Madelene". "Jag tror inte du är ett ämne för det". "Jag känner inte dig, men du är starkare än så". Och nej det var ingen pickupline. Jag hade pojkvän och hade gjort klart att jag skulle hem till honom. Han sa det och menade det. Det lugnade mig. Jag kände att jag själv faktiskt hade styrkan och makten att välja vad jag ville tro på.
Men visst är det svårt med tro? Merparten av mina nära och kära anser sig vara ateister. Men jag vill inte luta mig på dem. Jag vill ju ha en tro. Bara det att jag inte kan ta till mig hela historien och jesus och alla dessa böner vi måste be. Nej. det måste finnas något annat. Något personligare. Något som bara berör mig. Hrm. Alltså inte någon gudabild. Men något att vända mig till när allt skiter sig. Något att dela av mig med mina tankar till.
Känns som att de blir en flummig natt..
Love M.