Jag känner att ödet är i våra händer..
Inspirationen är tillbaka! Tiden är fortfarande ganska knapp. Men ska försöka komma igång på nytt igen!
Jag har kommit över två horoskop i helgen som har skullat beskriva min kommande vecka (alltså denna). De sa båda att veckan ska gå i kärlekens tecken. Jo man tackar. Med ett hyfsat trasigt hjärta känns inte detta så speciellt troligt. Men jag ska inte vara den. På onsdag tror jag bestämt att jag skulle träffa någon speciell dessutom. Men jag gillade speciellt veckans råd "Sitt inte hemma och grubbla". Det ska jag verkligen ta till mig. För om det är något jag är riktigt bra på nu så är det att grubbla. Vända ut och in på allting. Övertänka. Granska. Det är sjukt energikrävande. Speciellt när det håller en vaken om nätterna. Förhoppningsvis kan bloggstarten hjälpa till lite också. Mår ju så himla mycket bättre när jag får skriva av mig lite. Well, well. Den som lever får se. Kanske kommer jag träffa Han på onsdag. Kanske inte. Hoppas iaf på massor av kramar och kärlek i kilovis från både vänner och familj : )
Har nämnt denna låten ett par gånger innan men vill puffa för den igen. Jag tycker att den är så himla fin. Den handlar om riktig kärlek. Sån där kärlek man vill ha. En kärlek där man stärker varandra. Ingen fancy text, bara enkelt och skönt! Lyssna in den vettja!
Albin Gromer – Tillsammans
"Hon var den som alltid sprang fram och tillbaka, tycktes aldrig kunna finna någon ro.
Hon var den som kände efter så det spraka, kunde glittra, men sen var det som hon dog.
Inombords så vändes världen uppochner, då hon en dag träffa en annan han var mer,
Så att han la band på sig själv och kände sen ofta att han inte var en tillräcklig människa.
De bytte mening, bytte ord, de bytte känslor. De bytte nummer, bytte kyssar,
De fick inte nog av varann.
Bytte nycklar, bytte kläder, bytte tankar.
Bytte kärlek, bytte ringar, ville vandra tillsammans, tillsammans, tillsammans, tillsammans.
Han var den som lätt blev deppig, men var tyst om saken, stängde in sig i sitt lilla hörn.
Han var den som sov på saken kanske lite allt för länge, levde kvar där utan bön.
Och inombords så vändes världen uppochner då han en dag träffa en annan,
Hon var mer för att leva ut i brand ur känslo ved.
Fick honom att känna och leva helt tillfreds med sig själv.
De bytte mening, bytte ord, de bytte känslor. De bytte nummer, bytte kyssar,
De fick inte nog av varann.
Bytte nycklar, bytte kläder, bytte tankar.
Bytte kärlek, bytte ringar, ville vandra tillsammans, tillsammans, tillsammans, tillsammans.
(Dela kärlek, ville vandra)
Jag känner att ödet är i våra händer.
Och jag vägrar släppa taget.
Tillsammans, tillsammans, tillsammans, tillsammans."
Hoppar du så hoppar jag!
Love M.