I walk in the air between the rain..
Det här med mardrömmar. Ständigt återkommande. Det kommer när jag har mycket grubbel när jag går till sängs. Börjar med en period av sömlösa nätter innan det går över till oroliga nätter fyllda av mardrömmar. Ibland kan det vara klassiska monstermardrömmar. De är hemska. För när jag vaknar är jag fortfarande rädd. Jag får aldrig känslan av att "åh, det var bara en dröm". Det ligger kvar. Gömmer sig utanför sängens gränser. Eller så kan jag har mardrömmar som de jag hade inatt. Om att någon jag håller när far illa. Skadas eller till och med dör. Då får jag jobba med sorgen i drömmen. Här vaknar jag med pandaögon och hela dagen präglas av det. Med dessa drömmar vet jag att det bara var en dröm, men jag blir liksom inte av med sorgen. Av med saknaden. Det maler genom hela dagen som ett taskigt soundtrack.
För övrigt så är det den första december idag. En månad som i alla tidigare år varit min favoritmånad. Inte i år. Men jag önskar mig lite kyla. Snö. Och någon att hålla i handen.
I'm sick and tired of life.
Love M.