Don't lose your grip on the dreams of the past..
Gjorde några ärenden i Ängelholm då tanken slog mig att jag kanske skulle ta dagens träningspass just där. Perstorpskogarna i all ära, men att springa längs med havet är ändå något speciellt. Jag vet inte vad det är, men jag dras något enormt till havet - alla årstider. Kan ha att göra med att jag är vattuman/fisk. Jag vet inte. Iaf så tog jag mig vatten över huvudet. Satan vad jobbigt det var. Det ända jag har sprungit på någon strand innan är under en volleybollmatch, fotbollslir eller med ett strandtennisrack i hand. Nu skulle jag springa några kilometer utan vila. Japp. Några pauser fick det allt bli. Men för att kompensera dessa så körde jag några intervaller i trapporna längs stranden, uppochner uppochner. Dessutom blåste det konstant storm.. - Ja, mina ben värker något fruktansvärt ikväll. Men så värt det. Så härlig känsla att springa med en så fantastiskt vacker syn.
Pepp pepp.
Love M.