See the fool I'll be....
Snart så..
Love M.
I just wanna go..
Det finns ett diskussionsämne som ligger mig extra varmt om hjärtat. Och det handlar om vikt. Ja. De kan låta ytligt. Att jag väljer något så simpelt som vikt när jag ska ta mina diskussioner. Men det är något som berör alla. Något alla har en åsikt om. Alla har en bild av. Många uttalar sig ofta och mycket utan att tänka på det. Andra kritiserar vilt och högt eftersom de har komplex för sin egen. Dessutom har vi hälsoaspekten. Ja. Ni fattar biffen. Låt oss gå vidare in bland mina åsikter.
Jag tillhör vad vi kan namnge 'team skinny'. Jag är naturligt smal och varit det hela mitt liv. Kvittar vad jag har stoppat i mig. Min kropp förblir den samma.
"Nej, jag tar inte sallad för att gå ner i vikt". "Ja, jag vet att jag borde gå upp i vikt". "Jo, jag måste ändå träna för att ha ett hälsosamt liv, inte för att gå ner i vikt". "Jo, det görs faktiskt byxor i min storlek med".
And it goes on and on. Och jag är ändå inte speciellt smal. Kanske lite smalare än snittet. Tänk då vad storlek mindre tvingas höra? Och nej. Det här inlägget ska inte vara något martyrbrev. Det är INTE synd om mig. Jag vill bara belysa problemet med att det är så erkänt acceptabelt att snacka ner smala människor.
Ni har säkerligen stött på dessa bilder på facebook och andra sidor. Där man ställer en smal tjej bredvid en snygg, kurvig tjej. Med stora, svarta bokstäver som trycker på 'hur sjukt idealet har blivit'. Hur kan man tycka en tjej utan bröst, med en liten rumpa - Hur kan man tycka att de är snygga?
I bilden ovan har vi ett exempel som cirkulerat flitigt. Okej. Låt oss ta ner bilden i mindre delar.
- På den övre raden har vi fyra smala tjejer. På raden under har vi, hör och häpna, OCKSÅ fyra smala tjejer. Men för all del. De har ju former. Snygga hyllor och schyssta ass.
- Kvinnorna på den övre raden har fotograferats på stranden, ev av en paparazzi, mer eller mindre medvetna om fotografiet. Kvinnorna på den undre raden har stylats, fotograferats i studio, regisserats och fotograferats av en grym fotograf.
- Solen, posen, leendet, outfiten.
Men för att komma till sak. Bilder som denna gör det OKEJ att klanka ner på smala människor. Det är okej att säga att det är okvinnligt, att det ser sjukligt ut och i "välvilja" påpeka att personer behöver lägga på sig ett par kilo. Och med handen på hjärtat. Hur många gånger hör ni någon säga till en person; "Du behöver ju lägga på dig ett par kilo" jämfört med "Du behöver ju gå ner ett par kilo"? Ellerhur. Ni vet om det. Det är tydligen okej att säga till en smal person att denne behöver lägga på sig men INTE att säga till en överviktig person att gå ner ett par kilo. Vi har alltid åsikter. Även jag. Men skillnaden är att det är accepterat att spotta ut dessa över smala människor men INTE till överviktiga.
Självklart finns det en hälsoaspekt. Det går inte att sticka under stolen med att det i modebranschen pumpas ut ett ideal om att vi behöver vara smala. När detta går över styr och vi svälter oss själva 'för att nå perfektion' då är det illa. Men detta är ett helt annat problem. Det är inget jag vill försvara på något vis.
Så vad vill jag egentligen ha sagt då? Vill jag att alla ska ut och klanka ner på alla med några extrakilo nu? Nej. Jag vill belysa ett problem som förstör mycket för unga tjejer. En tjej som ständigt blir påmind om hur okvinnlig hon är kan få en rejält sänkt självkänsla vilket i sin tur leder till självdestruktivitet, skönhetsoperationer eller i värsta fall svält - 'för det är ju det alla förväntar sig ändå'. Jag vill att alla ska förstå att även smala tjejer vill leva ett hälsosamt liv. Jag vill kunna gå ut och ta min sallad utan att någon frågar om jag bantar. Vi har alla olika kroppsformer. Vissa smalare än andra. Vissa med snygga former. Några blir långa. Andra blir korta. Enkel matte. Vi är olika. Se till dig själv och låt andra vara. Jag lovar. Du blir en roligare person att umgås med om du slutar döma ut andra. Kritisera. Ge istället tjejen du tänkte nedvärdera en komplimang. Tänk. Du kanske får ett leende tillbaka. Och antagligen gjort personens dag.
Baby, I was born this way.
Love M.
Don't hide yourself i...
"And into the river we'd dive"
Idag rymde jag. Bort från min lägenhet. Bort från byn. Jag tog bilen och körde. Jag stannade och hämtade luft. Jag hade kört till Skäralid. Platsen jag så ofta besöker när tankarna snurrar. Det ger ett enormt lugn att stå där uppe. Blicka ner. Känna sig liten. Beundra det vackra. Lyssna in tystnaden. Att bara sitta ner en stund och njuta.
Underbara Skäralid.
Love M.
We'd go down to the r...
"Hit me right between my eyes"
I förra veckan var jag på jakt efter nya löparskor. De jag hade tidigare gav på tok för många blåsor.. Men! På löplabbet (där de förövrigt hade 36 som minsta storlek) lärde jag mig ett knep att slippa detta problem!
Hon visade mig ett extrahål som varje bra löpsko faktiskt har. Det sitter lite längre bak mot hälen, lite längre ner än de andra. Detta hål använder man genom att göra två öglor, trä igenom diagonalt och sedan dra åt och knyta som vanligt. Låter krångligt men är ganska enkelt faktiskt!
På detta viset drar man ihop skon lite mer och minskar friktionen! Funkar för mig iaf!
Are you with me?
Love M.
Hit me hard..
"One of these days I'll chase you down"
Skulle ut på en löprunda. Blev en pw. Utvecklades till en dw. Dancewalk. En träningsform jag och min goda vän Amanda myntade för ett år sedan.. Blev bara att vi gav oss ut på en runda då. Fegade lite.
Men så idag. När jag är ute i spåret med min eminenta rocklista på spotify. Den jag haft sedan jag skaffade spottan från början. Och där dyker Foo Fighters - Breakout upp och jag börjar dansa som en tok. Bara sådär. Helt alena på löpspåret. Jag hade hittat mitt mod och hittat tillbaka till dwn!
Detta var ju för bra för att bara några förbipasserande skulle få sig ett skratt. Så upp med iPhonen och på med filmkameran. Nu jävlar ska jag sälja in dw till folket!
Titta, skratta och gå ut och kör själv!
Livet är för kort för att ha tråkigt.
Love M.
You make me dizzy run...
"Don't wanna have to keep my cool"
Nu kör vi! Dags att ta tag i träningen på allvar nu. Kommer försöka uppdatera så mycket jag kan. Kul att kunna gå tillbaka sen och se hur formkurvan har gått. Jag kommer lägga mitt krut på löpningen. Jag har två mål. Ett kortsiktigt mål som är att klara milen under 50 min och ett långsiktigt mål är att klara av att ta mig runt en halvmara i augusti! Jag kommer att förbättra min kost för att nå maximal effekt, träna pilates för att få upp rörligheten, fysträna för att stärka mina muskler och läsa så mycket jag bara kommer över för att hitta motivationen!
Hänger ni med?
Love M.
I wanna play dumb. I ...
"Baby sister, leave this land"
Det händer mycket nu. Många beslut att ta. Mycket att ta in. Grubbel. Surr. Allt i takt med att jag drömmer mardrömmar och saknar sömn. Och alla dessa energitjuvar. Låt mig vara. Gå och ta någon annans energi nu. Jag behöver min. Jag behöver vara på alerten. Hålla huvudet högt. Andas. Lyssna på mitt hjärta. Känna efter.
En stor del i mitt liv håller på att förändras. Frågan är om jag vill följa med eller helt enkelt hoppa av innan det börjat?
Run, run!
Love M.
Don't get stuck..
Ska bara testa och se om det går att blogga från mobilen. Verkar inte hinna med så mycket bloggande annars! :( Får hoppas det går, isf blir det mer updates om mitt liv! ;)
Love M.
Testing testing..
Glömt att skryta om mina snygga Beats by Dre lurar jag fick av brorsan i födelsedagspresent! Just dessa är en speciealutgåva de gjort ihop med Lady Gaga och de kallas Heart Beats. Sött! Och vilket ljud de har. Här har jag nu i några månaders tid gått runt med ett par lurar för 30 spänn på netto.. Så att gå från dem till dessa var som att snurra hela min värld. Wow!
Så nu är jag igång med träningen och kosten igen! Och det i takt till sjukt bra musik! Blir imponerad av mig själv varje dag jag är ute med mina listor. Jag kan det dära med musik!
Stay tuned.
Love M.
I'm beautiful in my w...
"I know I'll take care of you"
I know you've been hurt by someone else
I can tell by the way you carry yourself
But if you let me, here's what i'll do:
I'll take care of you
http://www.youtube.com/watch?v=PaXslpx3MWY&ob=av2n
Blev tipsad om detta spåret för ett par dagar sedan. Har spelats ett par gånger kan jag säga!
xx
Love M.
And just as sure as o...
Så var det dags. Jag ska ge upp min fina lilla ZTE. Den som varit mig så trogen i ett år nästan på dagen. Kommer sakna alla häpna reaktioner från folk som aldrig sett en ZTE. Vadå, har ni aldrig sett en japansk ZTE förut? Från första start trodde jag att det var den bästa mobilen som fanns! Och som dessutom bara kostade 1000 spänn. Kap! Problem dök upp lite efter hand. Det har tex aldrig gått att varken ta emot eller skicka mms. Vilket har gått att gå runt genom snabba uppladdningar på twitter. Men det är nu de senaste veckorna som den börjat bråka ordentligt. Den släcker inte skärmen längre under samtal. Vilket leder till att jag stänger av min mick, lägger på eller trycker på en massa knappar med hakan/örat. Att den nu dessutom inte går att ladda mer än hälften av försöken gör att jag känner att det är dags att hiva den.
MEN! Vilken ska jag nu ha då? Jag pallar inte lägga massa pengar på en lur. Den får inte ha en känslig glasdisplay som går i sönder när jag tappar den (vilket händer i snitt tre gånger per dag). Jag vill ha en smartphone. En touch. Men ingen I-telefon. Hrm. Någon som har koll?
We are the robots.
Love M.
Because you, you just...
Ja. Som ingen kan ha missat så har jag alltså varit i London över helgen. Firade min födelsedag i tre dagar. Shoppade. Festade. Och njöt av att vara i världens bästa stad! Det var min fjärde gång i staden. Och med mig hade jag en total newbie. Amanda som aldrig varit i någon större stad än Göteborg. Big love på den. Nu fick jag chansen att visa någon nybörjare mina favoriter i stan. En stor anledning att jag varit i London fyra gånger är för shoppingen. Ja. Jag är en tjej jag med. Jag älskar att springa Oxford- och Regentstreet upp och ner. Älskar att kolla i de udda butikerna i Camden. Seconhandbutikerna på Brick Lane. Jag brukar också lägga stora summor på skivor. Tyvärr (eller som tur var) fanns inte min favoritbutik kvar. Resulterade i att jag inte fick med mig en enda skiva hem. Bull. Men blev några andra köp. Inte så mycket som jag brukar slå till med. Men de köp jag gjorde är jag så himla nöjd med! Tänkte dela med mig av dem!
Plånböcker of course. Denna föll jag pladask för i en läcker skobutik vid namn Kurt Gieger (tjejer med normalstora fötter - GÅ DIT - helt fantastiska skor! Antingen för att shoppa i massor eller bara för att kolla in en riktigt cool butik). Butiken ligger lite varstans i stan, just den jag var i låg på Portobello Road. Plastbörsen fanns även i större format (som jag ångrar att jag inte köpte) och i galna skrikiga färger. Det roligaste med börsen var hur alla våra "vänner" i London sa till mig att gömma undan den hela tiden. Att det inte var säkert att visa pengarna sådär. Så sött! Stupid swede..
Såklart var jag tvungen att köpa en plånbok från River Island (Oxfordstreet) enligt tradition. Har säkert fyra-fem stycken därifrån. Denna är i äkta skinn och känns som att den kommer slitas och bli riktigt snygg med tiden!
Att jag har förkärlek het till stora otypliga smycken känner ni säkert till. När jag såg detta fantastiska armband så slog mitt hjärta extra hårt. Att nitarna dessutom är fästa på ett elastiskt band gör att det även passa mina smala handleder! Låg lite undangömt på en hylla på Forever 21 butiken på Oxfordstreet. LOVE IT.
Vidare på Forever 21 hittade jag en sjukt läcker klänning. Snygg att ha under skinnjackan i vår. Eller till svarta stickade strumbyxor och stor kofta till hösten. Sådär lagom lös passform.
ÄNTLIGEN! Ett par shorts som passar mig! Och dessutom enkla utan en massa lappar och annat trams. Gillar dock detaljen med att de har avklippt linning och ben. Dessa gömde också sig på Forever 21. Odsen att jag hittar shorts som gör mitt ass rättvisa brukar vara lika med noll. Men såklart ska London fixa biffen! Nu ska bara sommaren och brännan komma..
Förutom att slå till med ett plånboksköp på River Island hittade jag en asgrym tröja. Gör sig inte lika snygg på bilden. Men snyggt stickad med svart och vita trådar. Sådär lagom chill och "I don't care". Åkte på redan i London ett par dar!
Ett stop på Top Shop (Oxfordstreet) är ju också självklart. Helt galet vad där finns kläder. Svårt att hålla fingrarna i styr här.. Jag lyckades hålla mig i skinnet. Hittade en snygg blus ovan med speciella ärmar och längre bak än fram. JA. JAG VET. Jag har en miljon svarta blusar i samma material redan. Men denna skiljer sig lite ändå : )
För att fylla på min gråa garderob hittade jag såklart ytterligare en stickad tröja med speciella ärmar och mönstring. Lite genombruten, så blir rätt läcker på en aw med en kavaj över och där man kan ana bhn under.. ; ) Också denna från Topshop.
Haha. Japp. En Arsenaltee it is. What? Vad hände där kanske du tänker? Jag ska förklara! Jag har länge velat ha ett lag i pl jag kan följa och hålla på. Men mina år som Man U fan handlade mest om att Becks spelade där. Så på senare tid har jag börjat hålla utkik efter ett kul lag att heja på. Valde mellan New Castle för de har god öl och Arsenal för att jag vill hålla på ett Londonlag. Efter lite lätt övertalning från ladsen i London tog jag alltså steget att gå in på Lillywhites (Picadilly circus) och köpte mig en Arsenal tee. - MEN. Misstolka mig inte. Det finns ETT lag i mitt hjärta och det är HIF. Jag tror inte jag kan få samma känslor för ett lag jag inte har någon "kontakt" med. Men nu har jag ett lag att hålla tummarna för. Och sannolikheten att jag kommer uppleva laget live är stor eftersom jag ständigt kommer återvända till London.. So. Go Gunners!
Lite shopping men väldigt lyckade köp.
Spend all your money on me.
Love M.
East London's not a b...
Musik. Ny musik. Bortglömd musik. Musik som väcker känslor.
Ibland fastnar jag på spotify/youtube. Ibland och ibland. Så gott som var dag fastnar jag framför datorn. Börjar sortera bland gammalt, letar efter nytt eller letar efter nya livekonserter. Det är otroligt vad musiken kan göra för själen. Även fast man inte kan spela ett enda instrument själv. Jag kan aldrig vara utan musik. Lyssnar på det så gott som alla vakna timmar. Ibland även när ögonlocken är slutna och sömnen infunnigt sig. Den måste helt enkelt finnas där.
Det är så himla kul när man hittar nya genrer att fördjupa sig i. Toner jag aldrig trott jag skulle kunna gilla. Takter jag tidigare tyckte vara omöjliga. Att prata musik med någon är bland det bästa som finns. Alla har vi en bild av vad vi gillar. Vad vi lyssnar på. Det är så roligt att förstöra den bilden. Skrapa lite på ytan. Ta någon dit den aldrig varit förr. Och se reaktionen. Att dela en musikupplevelse.
Jag är tacksam för att vara en så kallad "allätare". Jag kan verkligen lyssna på det mesta. Djupdyka bland flera olika genrer. Hitta nya musikskatter. Men jag är en humörslyssnare. Jag väljer genre efter humör. Fel musik vid fel tillfälle kan göra mig knäpp. Och på samma sätt kan rätt musik förhöja känslan av lycka avsevärt.
Just nu sitter jag och lyssnar igenom ett skönt album jag gjorde på spotify för ett år sedan. Musik som får dig att drömma. Att njuta. Att le. Struntar i om jag missar några timmars sömn. Jag tänker sitta här och njuta ett tag till.
Jag vet. Ett totalt onödigt inlägg om absolut ingenting egentligen. Mer än min kärleksförklaring till musiken.
Please don't stop the music.
Love M.
But burn down our hom...
Vad ska man göra med sitt liv? När ska man ta steget? Göra de förändringar som krävs? När måste man ta beslutet? Avgörandet. När finner man modet?
Jag har precis varit i London och firat mina födelsedagar. Ja, födelsedagAR. För vi firade min födelsedag både fredag, lördag och söndag. Men jag blev bara ett år äldre. 22. Jag är 22 år gammal. Och bråkar redan med åldersnojan. Det kanske egentligen inte är någon åldersnoja. Jag känner mig inte gammal. Mer att jag känner att jag står stilla. Att jag inte börjat göra allt det där jag vill göra. Jag vill så mycket men skjuter allt så långt fram. Why? Jag vet inte. Men jag vet att jag måste ta tag i det snart. För min egen skull. För att lugna surret i huvudet. För att sova gott om natten. För att jag ska uppskatta vad jag har. Men hur ska man lyckas ta tag i allt då? Och i vilken ordning? Och vad är det egentligen jag vill?
Välkommen in till en snurrig del av min hjärna. Drömmarnas del. Det är här jag svävar bort till de flesta lediga minuterna av dygnet. Alla de nätter jag inte kan sova. Jag har passerat tjugostrecket med två år. Jag är på god väg att bli vuxen. På väg mot resten av mitt liv. Jag vill fylla framtiden med äventyr. Prövningar. Nya ansikten och häftiga utmaningar. Men samtidigt vill jag inte förlora tryggheten. Gemenskapen och kärleken. Jag vill ge mig ut själv men inte bli ensam. Jag slits mellan tankarna av att trivas med min trygga och lugna position i livet just nu och vad jag brinner för innerst inne. Ska jag verkligen lämna det jag byggt upp för att ge mig ut på äventyr och en osäker framtid?
Varför kan man inte bara vara nöjd med det man har och leva i nuet? Är meningen med livet att vi hela tiden ska jaga efter kickar och sätt att bli tillfredsställd? Eller är det bara ett sätt att leva sitt liv? Är det meningen att man ska ge efter sina luster eller hålla tillbaka och sluta drömma?
I've burned all the bridges.
Love M.